Längst upp i den gula gamla tegelbyggnaden som tidigare var turbinfabrik sitter sex personer och jobbar framför riktigt stora bildskärmar. Surret från datorerna är det enda som hörs. Någon har hörlurar på sig och lyssnar på musik.
Dockhus animation i Trollhättan, Lindor Tidäng animerar med rotoscope-teknik.
Dockhus animation är ett av företagen som finns på Film i Väst-området i Trollhättan. Precis som namnet antyder ägnar man sig åt animation.
-Vi gör allt utom 3D-animering. Det är så tekniktungt och kräver hela tiden att man uppdaterar dyr teknik. Dessutom finns redan de som är oerhört duktiga på det, säger Mikael Lindbom som driver företaget. Vi har valt att fokusera på det vi är duktiga på istället.
Just nu arbetar man med två projekt parallellt. Dels den rotoscope-animerade kortfilmen Tussilago och dels åtta kortfilmer för barn baserade på Stina Wirséns böcker i Vem-serien. Dockhus är underleverantör för båda projekten till Filmtecknarna och Film i Väst är samproducent för Vem-projektet.
I ett animeringsprojekt kan det finnas flera underleverantörer/animeringsföretag. Processen när man animerar är riktigt långsam och därför måste man dela upp det tidsödande arbetet mellan flera parter för att man ska kunna leverera produktioner i tid.
Kortfilmen Tussilago animeras med såkallad rotoscope-teknik. Den går i korta drag ut på att man har en scen med verkliga skådespelare och sedan färglägger bilderna och på så sätt steg för steg täcker över den verkliga bilden. Det är ett noggrant arbete som tar tid. Normal arbetstakt är att man gör ungefär en sekunds färdig film per dag…
-Svårast med rotoscope-tekniken är om det är mycket vridningar på personerna och att de går bakom och framför varandra. Hår är det värsta – det är svårt att få det trovärdigt- särskilt om det är långt, säger animatören Lindor Tidäng och visar ett exempel ur Tussilago som han just nu arbetar med.
Tussilago handlar om historien om den planerade kidnappningen 1976 av den dåvarande socialdemokratiska statsrådet Anna-Greta Leijon. Det är den tilltänkte kidnapparens tidigare flickvän som berättar historien och den mångfalt prisbelönte regissören Jonas Odell står för regi samt manus. Dockhus gör totalt fem minuter färdig film.
Daniel Damm och Mikael Lindbom diskuterar upplägget för animering av Stina Wirséns banrböcker.
DN-tecknaren och illustratören Stina Wirsén har producerat flera böcker. Nu är det dags för barnfilmer av böckerna i Vem-serien.
-Här har vi fått lite stilexempel som vi har att utgå ifrån, säger Mikael Lindbom och pekar på ena kortväggen i rummet. Figurerna är lite som Barbapappa i stilen, de kan ändra form, få längre ben och armar. Totalt blir det åtta tre-minuters avsnitt.
Vem-filmerna animeras på det gamla traditionella sättet där man tecknar för hand. Men istället för att rita på papper, scanna in materialet och sätta ihop det till en film så ritar man direkt på skärmen som utgörs av en ritplatta.
-Vi vinner mycket tid på at vi slipper scanna in, säger Mikael Lindbom. Annars är tecknad animation det helt klart mest tidsödande. Vi gör ungefär ett par sekunder färdig film per dag.
Vanlig traditionell tecknad animering kan göras med speciell ritplatta som innehåller en skärm så att man på så sätt ritar direkt på skärmen. På det sättet sparar man mycket tid.
Under några år i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet pekade trenden entydigt på den digitala 3D-animationes totala dominans, men på senare år har de gamla beprövade handtecknade traditionen återvunnit mycket mark och det är något som Mikael Lindbom ser som positivt.
-Det är väl bra om det finns en balans, säger han. Det efterfrågas mer och mer ”analogt nu, även om vi använder digitala hjälpmedel som ritplattan till exempel. Men animation tar tid, oavsett vilken teknik man använder.
Och att det tar tid ger också en annan effekt. Mycket av animationsjobben görs i låglöneländer och många av de länderna har också lång tradition av animerad film och gör väldigt bra jobb.
-Ett exempel på detta är filmen Mamma Mu och Kråkan där vi gjorde ”clean-up” – alltså fixade till bildmanuset så att det sedan kunde ligga till grund för hela produktionen som sedan gjordes i Ungern.
Daniel Damm är en av animatörerna som jobbar med Vem-serien. Han jobbar vant fram bild för bild vid datorn. Går något fel så ångrar han bara de senast gjorda med ett par knapptryck och börjar om. Men det kan ha sina sidor att så lätt kunna börja om, säger han och berättar om när han bygger olika saker för hand på fritiden och sedan kommer på sig själv med att försöka ångra det senaste han gjorde, liksom han gör vid datorn…
En våning ner lyser Mikael Lindbom upp lite extra när han går fram till små modeller av lägenheter och landskap, överallt finns små dockor av olika karaktär.
-Att få ta fram karaktärer, bygga dockorna och vara med i hela processen är väldigt roligt. Det är dockanimation jag brinner för om man verkligen måste välja, säger han och berättar om de olika dockanimationsprojekten han jobbar med.
-Det finns mycket som inspirerar, tänk att få göra en svensk Wallace & Gromit, det vore nåt, säger Mikael Lindbom.
Mikael Lindbom brinner särskilt för dockanimering.
