Jörgens cykel. Så står det på skyltfönstret. En vimpel med texten ”Öppet” vajar i vinden. Utanför cykelverkstaden sitter tre män. Alla iklädda arbetaroveraller, den ene mannen med långt grånande hårsvall och några extra kilon runt magen, den andre har välansad mustasch och ser ut att vara i sextioårsåldern. Den tredje mannen försöker förgäves spara ut det lilla hår han har kvar och kamma det över flinten. På trottoaren ligger en hund och vilar. Han förefaller vara riktigt gammal och har svårt att röra sig.
Juan Rodriguez, hunden Alma, Jan Fares och Torkel Pettersson njuter i solskenet utanför cykelaffären under ett fotograferingstillfälle för pressen.
-Vad roligt att ni någon vågar satsa på riktigt. Det finns ju inte många riktiga cykelverkstäder kvar längre sa han, men till slut kunde jag inte fortsätta spela, jag hade säkert lurat honom i fem minuter, säger Torkel Pettersson.
-Ja, detta är kanske inte så kul om ni skriver, han kanske blir ledsen, säger Josef Fares.
-Nej, nej, nej, det är ingen fara, det går bra! svarar Torkel.
-Han blev ju sur! svarar Josef.
-Nej, det är säkert – han sa att han tyckte det var roligt! säger Torkel.
Det är pressträff vid inspelningen av Josef Fares nya film. Skådespelaren Torkel Pettersson och regissören Josef Fares munhuggs kring en episod som inträffade när en kund kom in i den för filminspelningen uppbyggda cykelverkstaden och trodde att han kommit till en verklig cykelreparatör...
Josef Fares och hans pappa Jan Fares berättar om sin relation som arbetskompisar för en journalist.
Intresset för Josef Fares nya film är stort. I stort sett mangrant har de kommit, press, radio och tv. Alla får varsin pratstund med Josef och skådespelarna. Josef svarar tålmodigt på frågorna.
-Jo, jag tycker att det kändes bra att göra en komedi, jag har ju egentligen inte gjort det sedan Kopps.
-Nej, jag har inte VALT att göra komedi just nu så där genomtänkt. Nu var det dags för denna filmen, jag har haft den i tankarna i flera år.
Huvudrollen i filmen spelas av Josefs pappa Jan Fares. Han bor till vardags i Örebro där han driver ett eget företag.
Den självklara frågan dyker upp:
-Hur är det att regissera sin pappa?
-Ibland är det svårt att jobba med amatörer… säger Josef med ett skratt. Pappa Jan skrattar också. Det verkar han göra ofta.
-Jag tycket det är jätteroligt att jobba Josef säger pappa Jan.
Josef fortsätter:
-Igår var det en tagning och efteråt sa jag till farsan att ”du måste göra mera så” och då svarade han mig ”jamen det var ju det jag gjorde” - och då blir det ju lite sådär far och son-relation... Men jag har längtat efter att göra något mer med pappa och att han skulle ha huvudrollen. Så jag har skrivit rollen efter honom.
Josef har haft hjälp med manusarbetet från Torkel Pettersson. Vad är det då som Torkel tillför till manuset?
Regissören verkar nöjd med den senaste tagningen.
-Han är jättebra på att skriva dialog, säger Josef. Han blir tyst för en sekund, brister sedan upp i ett skratt och säger:
-Fast just nu slog det mig att vi ju hela tiden ändrar dialogen på inspelningsplatsen…
Filmen handlar om Jörgen (Torkel Petersson) som äger en liten cykelverkstad där Aziz (Jan Fares) och Juan (Juan Rodriguez) jobbar som cykelreparatörer. Jörgens mamma Edith (Anita Wall) kommer ibland in och sköter kontoret. Handlingen kretsar kring dessa killar och deras relationer till varandra, till deras barn och föräldrar och till en hund med höftproblem.
Aziz är överlycklig över att snart bli farfar. Hans son Sami (Hamadi Khemiri) väntar barn tillsammans med sin tjej Amanda (Nina Zanjani). Problematiskt blir det när barnet är försenat...
Efter pressträffen på biblioteket i Vänersborg en snabb lunch går man på en scen där det uppstår bråk utanför verkstaden.
Jörgen går ut för att avvärja bråket men blir attackerad av en uppretad man som jagar bort Jörgen från affären. Teamet repar scenen fler gånger. Testar nya repliker och provar ut hur en av skådespelarna ska falla, bakåt ned på en gympa-matta. Det tar tid. Nya rep, nya test. Det verkar vara lurigt att få till scenen. Men så, repetition med kameran och en märkbart höjd skärpa.
Jörgen (Torkel Pettersson) blir påhoppad av en kund som påstår att man försökt sälja hans cykel. Scenen repeteras noga innan det är dags för tagning.
Det ser bra ut enligt Josef och nu gäller det bara att få bort den nyfikna publiken, invånare i Vänersborg, som kommit lite för nära. Avspärrningarna flyttas och en man med en liten bebis på magen och en tvååring vid handen finner för gott att avlägsna sig när bebisen börjar gråta. Trafiken stoppas på tvärgatan och kunderna på systembolaget precis bredvid uppmanas att inte försöka ta en genväg.
Plötsligt kommer en äldre kvinna med rollator gående rakt igenom inspelningsplatsen... När måsarna väl tystnat och när flygplanet försvunnit i fjärran är de dags för tagning.
Josef bryter dock nästan direkt.
-Du håller alldeles för löst, det ser ut som om det bara är fejk, uppmanar han en skådespelare som är våldsam mot en cykelkund. Under tiden sminkas hunden som ska vara med i nästa scen. Hon får inte se för blank ut i pälsen… gammal som hon är, med höftproblem.
Maskören Susanne Åberg skrattar vid frågan hur ofta hon sminkar hundar.
-Nej, det är ju inte så ofta, säger hon samtidigt som hon stryker på puder på hunden som ligger som utslagen på trottoaren.
Så här kommer det hålla på, nya scener, ny tagningar, varje vardag fram till den 21 juli då allt ska vara klart.
FAD Lukas Urwitz säger plötsligt på radion:
-Jag vill meddela att det kommer bli cirka två timmars övertid idag...
Instruktioner. Mycket av det som sker i filmen kommer regissören på i stunden tillsammans med skådespelarna.
text och foto: Michael Malmborg
